Ett studieår med tid för fiolspecifik teknik

Mitt namn är Peter Enroth och jag är bosatt i Vasa, där jag jobbar som musikpedagog och frilansmusiker. Jag är född 1985 och påbörjade min musikaliska bana med violinen i 5-års åldern. Vid 10-års åldern tog mitt gitarrintresse vid och fiolstudierna hamnade i skymundan till förmån för gitarr- och valthornsstudier. Efter att jag fullgjort mina studier, har jag jobbat som frilansmusiker och gitarrlärare.

 

Morfars fiol

 

År 2011 sökte jag upp morfars gamla fiol, den som jag och mina bröder spelade på när vi var små. Jag konstaterade att jag knappt kom ihåg hur man skulle spela, eftersom jag hade haft en paus på ca 15 år. Jag tog fiolen till Jakobstad för att spela med min studiekamrat Martina Krooks, som är en mästerlig folkmusiker. Det var stor del tack vare hennes examenskonsert med ”Polskor och menuetter från Österbotten” som fick upp mina öron för vår finlandssvenska folkmusik. Jag kunde inte tro att nån som hette Johan-Erik Taklax som hade levat 20 km från min hemby - 100 år före mig, kunde ha gjort så fantastisk musik, så komplex och vacker!

 Foto Mia Marin

 

Österbottniska melodier

 

Jag började med att lära mig ett tiotal polskor från Södra Österbotten och några menuetter från vöråtrakten och så var min kärlek för folkmusiken väckt. Sedan dess har jag haft fiolen som min främsta ”hobby” och spelat så fort jag haft möjlighet. Främst har jag idkat självstudier och gjort transkriptioner av ljud- eller videoupptagningar. Jag har också deltagit i Spelmansförbundets workshopar bl.a. med mästarna Arto Järvelä, Sturla Eide och Patrik Andersson.

 

Sommarkursen bjöd på mer än bara god mat

 

Patrik Andersson är ledare för fiolkursen på Malungs folkhögskola. Inspirerad av hans workshop och på hans personliga inrådan deltog jag med fiolen i sommarkursen vid folkhögskolan 2014. Det var på sätt och vis himmelriket för en spelman som jag. God mat, gemytlig samvaro - och framför allt - fick jag helt otroliga musikaliska upplevelser och lärdomar från lärarna.

 

En av pedagogerna som verkligen lämnade ett starkt intryck på mig var spelmannen Jonny Soling. Han var en sann inspiratör och instruktör som genom spelglädje blandat med blodigt allvar (ändå med glimten i ögat) fick mig att inse att övning verkligen ger färdighet. Jonny Solings sätt att bemöta gruppen och ge innehållsrika lektioner, oberoende deltagarnas bakgrund, ålder och nivå, var inspirerande att uppleva, både i egenskap av elev och pedagog själv.

 

En sak som jag tyckte Jonny Soling uttryckte väldigt fint var angående myten om barns och ungdomars bättre förmåga att lära sig saker och ting - jämfört med vuxnas. Han menade att när barn får vara barn och inte ha en massa alldagliga bekymmer, så har man tid och ro att lära sig saker som man tycker är kul. När man blir vuxen, måste man vara mamma, pappa och barn – allt på en gång - och betala räkningar, jobba, diska, laga mat. Då kanske man inte hinner med så mycket som är kul och kreativt... I de banorna tänker jag, när jag vill så mycket, men inte alltid har tid att göra det jag verkligen brinner för.

 

Stipendium för studier vid Malungs folkhögskola

 

Tack vare ett stipendium från Konstsamfundet fick jag möjligheten att studera läsåret 2015-2016 vid Malungs folkhögskola. Det var ett väldigt innehållsrikt och inspirerande studieår. Vi fick träffa ungefär 15 olika pedagoger, som alla hade sin egen prägel på folkmusiken och pedagogiken. Detta gav en bred och djup insikt i den svenska folkmusiken och de fiolspecifika tekniker som bidrar till det som är speciellt för den gamla folkliga dansmusiken.

 

I undervisningen ingick främst instrumentalt gruppspel i en gehörsbaserad utlärningsform som är unik för ett fåtal skolor i Sverige (och världen). Det går ut på att man sitter i en cirkel och lär sig låtar – massor med låtar. Men inlärningen slutar inte där. Sen övar man givetvis på egen hand och i mindre grupper. Vi fick studera gedigen övningsmetodik med en av våra två huvudlärare Mia Marin.

 

Med vår andra huvudlärare och kursens ledare Patrik Andersson jobbade vi intensivt med fiolteknik och ackompanjemang. Målsättningen är att i ensembler kunna improvisera fram ett komp på basen av melodin och ett grundläggande kunnande inom harmonilära och parallell eller kontrapunktisk stämföring.

 

 Nörderi på hög nivå

 

Teorin inom folkmusiken vid Malungs folkhögskola är rätt så grundläggande, men utförandet och det praktiska i musicerandet är inte desto mindre komplext. ”Nörderi på hög nivå” var något av ett mantra när vi diskuterade små rytmiska detaljer, ornamentik, tonbildning och stråkföring in i minsta detalj.

 

Förutom de vardagliga fiollektionerna fick vi personlig handledning, studiebesök till fiolbyggare och folkmusikfestivaler (spelmansstämmor). Och i snitt varannan vecka, träffade vi spelmän och spelkvinnor från runt om i Sverige som gav del av sin repertoar och syn på folkmusiken.

 

 Rekommenderar fler att åka

 

Året vid Malungs folkhögskola uppfyllde mina förväntningar och mer därtill. Jag återvände till Vasa med massor av starka intryck och fina minnen. Jag tackar Konstsamfundet för det bidrag jag fick och hoppas att ni även i fortsättningen understöder studier vid Malungs folkhögskola. Det är en av de varmaste och trevligaste studiemiljöerna jag upplevt och jag skulle rekommendera ett års studier där åt vem som helst!

 

Peter Enroth

Vasa, den 14 juni 2016

Foto: Mia Marin