Amos Anderson och det andliga

Entreprenören, tidningsmannen, politikern och stormecenaten Amos Anderson ihågkoms i dag som donator och genom muséet som bär hans namn, av historiskt bevandrade som industri- och medieledare. Hans intresse för det andliga, också det ortodoxa, är mindre känt.

092015AmosochNathan

Född i anspråkslösa omständigheter och med en enkel handelsutbildning gjorde Anderson sig under början av 1900-talet till en av Finlands rikaste män genom vågade satsningar inom fastighets-, tidnings- och tryckeribranscherna. Men affärer var inte hans enda intresse. På 1920-talet ledde han sitt företagsimperium samtidigt som han var både riksdagsman och chefredaktör för Hufvudstadsbladet. Han samlade pengar på hög, men delade generöst med sig av högen.

Teatern, musiken och bildkonsten låg honom nära, likaså behov på hans hemö Kimito, samt olika humanitära och sociala behov. Han såg till att staten kunde köpa renässansvillan Villa Lante, Finlands kulturinstitut i Rom. År 1940 grundade han Föreningen Konstsamfundet, som vid hans död 1961 övertog hela hans förmögenhet.

Anderson var också intresserad av det religiösa. Som ung ville han bli kantor. Senare finansierade han renoveringen av sin hemkyrka i Kimito. Som riksdagsman drev han igenom statsstöd för renoveringen av Åbo domkyrka. I hans hem i Helsingfors finns ett privatkapell med orgel, öppet för allmänheten i Amos Andersons konstmuseum.

Det är väldokumenterat hur fascinerad av katolicismen lutheranen Amos Anderson var. Men också det ortodoxa väckte hans intresse. På 1920-talet var relationerna mellan Sveriges och Finlands lutherska ärkebiskopar kyliga. Sveriges Nathan Söderblom var den ekumeniska rörelsens förgrundsgestalt, Finlands Gustaf Johansson ville inte höra ett ord om saken. Anderson var på eget initiativ och bekostnad värd då Söderblom besökte Finland 1927. Efter Söderbloms död lät Anderson 1931 ge ut en liten bok som han själv skrivit, "Ärkebiskop Nathan Söderblom i Finland 1927", i dag en bibliofil raritet.

Programmet var extensivt. Söderblom träffade president Relander. På en rundtur i östra Finland togs han inte bara till Viborg, Punkaharju och Olofsborg utan också till Valamo kloster i Ladoga. Ett långt avsnitt i boken behandlar besöket på klosteröarna. Ärkebiskopen togs emot av klostrets ledning, bekantade sig med den i korstågen (antaget) stupade svenska kungen Magnus Erikssons grav, besökte sidokloster. Han sjöng med kören i trosbekännelsen, på grekiska.

I sin bok redovisar Anderson kronologiskt för händelserna, utan någon djupare analys. Men han visar en djup respekt för det av Finlands mångsidiga andlighet som han valde att visa sin gäst.

Konstsamfundet har under de senaste åren ställt sig välvilligt till de ortodoxa projekten på kulturcentret Sofia och nyöversättningarna av gudstjänsttexter till svenska.

Amos var hela sitt liv intresserad av det andliga, och såg det mångkulturella Finland som en styrka. Han skulle ha öppnat sin börs för det här, så vi har gjort det på hans vägnar, förklarar Konstsamfundets vd Kaj-Gustaf Bergh.

Max Arhippainen

Artikeln har ingått i Ortodoksiviesti 5/2015