Insändare i Hbl 13.9.2016

I Hufvudstadsbladet den 11.9. framför Per-Erik Lönnfors mycket riktigt att HBL är en existentiell fråga för oss som har svenska som modersmål, en fråga om att vara eller inte vara. Lönnfors träffar rätt.

Precis som Lönnfors poängterar är det inte lätt att kombinera digitalt och papper till en gemensam upplevelse över generationer. Det är dock uppgiften om vi skall lyckas få med alla generationer och därigenom säkra en tillräckligt bred bas för Hbl.


Nätet är 2016 den primära nyhetskällan för samtliga finländare under 45 år (Tidningarnas Förbund r.f.). Det gäller oberoende av språk. HBL har idag fler läsare digitalt än på papper. Kurvorna korsades för två år sedan, men de digitala intäkterna står för en bråkdel av omsättningen. Det är en realitet för många tidningar, både i Finland och Sverige. Läsarna har i dag vant sig vid att erhålla det digitala innehållet gratis. Skall innehållet nå fram ”över generationer och samhällsklasser”, som Lönnfors definierar det, bör det levereras digitalt.

Den stora utmaningen för papperstidningen handlar om distributionen. Dilemmat med distributionen är att kostnaden inte minskar när upplagan går ner. Däremot minskar naturligtvis intäkterna från annonser och prenumerationer. Det är en verklighet som de allra flesta tidningar i Norden har att kämpa med, oberoende av språk. Vi vet alla att det är svårt och smärtsamt att skära i resurserna för journalistiken. Utan bra journalistik finns det inga läsare. Bra journalistiskt innehåll är kärnan i vår verksamhet.

På basis av alla de dokument jag läst är min uppfattning att Konstsamfundets grundare (skedde 1940) och stora donator (skedde 1961), doktor Amos Anderson, ansåg att Hufvudstadsbladet var en god affär. Hur han hade reagerat på det stora stöd (2016 närmare 10 miljoner av en omsättning på ca 24 miljoner) som Konstsamfundet idag måste ge till tidningsgruppen kan ingen av oss veta. Idag utgör stödet till tidningsgruppen 2/3 av Konstsamfundets totala utdelning. Andelen är markant hög.

Lönnfors uppmanar Konstsamfundet att rädda HBL, han är orolig för att pengarna inte räcker till och nämner Stockmann. Så är inte fallet, aktierna i Stockmann utgör idag endast ca 10% av Konstsamfundets placeringsportfölj. Övriga placeringar och värdet på dem har ökat kraftigt under de senaste tio åren inte minst tack vare investeringen i tiderna i Forum.

En tidning som alla generationer upplever som sin är uppgiften för HBL. Det är en helt annorlunda uppgift idag än tidigare. Den tekniska förändringen har ändrat läsarnas och därmed annonsörernas beteende. Framtiden för den tryckta till hemmet varje morgon distribuerade tidningen är allt annat än självklar. Det ser vi idag bland många, också stora, tidningar i Norden.

Hur HBL bäst skall genomföra sin uppgift finns det naturligtvis olika åsikter om. Det är därför denna diskussion skall föras, det är en mycket aktuell fråga inte enbart i Svenskfinland. Tidningshusens ekonomi, de riksomfattande lika väl som de lokala, och därigenom också demokratins framtid, liksom utsikterna för den tryckta tidningen diskuteras, brett både nationellt och internationellt.

Eftersom KSF Media inte äger den kristallkula med vars hjälp framtiden kan ses är det viktigt för alla parter att denna diskussion förs och den
välkomnas varmt. Förutom via denna aktiva diskussion stöds HBL bäst genom annonser och prenumerationer, antingen digitalt eller traditionellt.

Kaj-Gustaf Bergh

Styrelseordförande

KSF Media Ab