Jag utgår från platserna, ibland från funna material. Jag tänker i mönster, material och former.
Anna Rokka (f. 1986) är en bildkonstnär som fokuserar på installation men arbetar även med skulptur, video, performance, måleri och kostymskapande.
Hur jag blev konstnär
”Jag är en produkt av min familj, min mamma är dramapedagog och min pappa är delvis professionell konstnär och skulptör. Min syster är också bildkonstnär. Jag hade en idé att bli kläddesigner, och sålde mina egna kläder i en butik i Stockholm. Men det fanns för mycket regler och jag var inte tillräckligt flexibel för att följa dem. Jag flyttade till Finland för att studera vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Jag har karelska och ingermanländska rötter men är född i Hälsingland i Sverige.”
Söker nya uttryck
”Jag brukar ofta utgå ifrån platserna och ibland från materialen jag hittar. Jag brukar tänka mönster, material och former. För min utställning i HAM arbetade jag utgående från golvet i galleriet, det var ett vitt och ganska opersonligt rum men golvet hade en intressant textur och färg. Verket hade inte sett ut så här ifall inte utställningen var i det här specifika rummet. Risktagande, dopaminsökande, äventyrslust, att känna igen mönster, sökande efter nya uttryck…det går igen i mina verk. Det ska vara spännande, det ska vara kul. Ibland avgör slumpen hurdana kombinationer som uppstår.”
Letandets löften
”Jag ser möjligheter i material, jag har en fantasi som spinner vidare när jag hittar objekt. Jag åt lunch i en liten skogsdunge och hittade där gamla tv-skärmar som någon hade dumpat och så hade naturen börjat ta över. Solen, allting, hur material påverkas av klimatet och förstörs…och då såg jag ett slags öga i skärmen och tyckte att det var intressant. Jag använde det i ett av verken för utställningen i HAM. En har ju sin estetik och vad en är naturligt attraherad till. Vissa tycker att funna föremål är bara skräp, och det får en ju tycka.”
Jag ser möjligheter i material, jag har en fantasi som spinner vidare när jag hittar objekt.
Min process
”Som konstnär jobbar en 24/7, också då en sover. Jag kan bli besatt av vissa saker och historier. På det sättet är jag en slags novelty searcher, nyhetssökare. Det är kul att lära sig nya saker. Jag har en praktisk bakgrund så det är lätt för mig att göra saker, men ibland kan jag uppleva att språket förhindrar mig i Finland. Det blir en så stor grej när en inte kan finska och jag är dessutom blyg.”
Konsten som rum
”Jag har min teaterbakgrund, på något sätt gör jag scenografier för besökaren. Det är inte bara att en ska omslutas av verket. När jag går på museum går jag själv väldigt, väldigt snabbt igenom utställningarna. Jag försöker bromsa besökaren med mina verk, när en tar en paus så tvingas en verkligen möta konstverket och relatera med sin kropp till verket. Jag vill garantera att besökaren upplever någonting i mötet mellan mina verk, det är viktigt för mig.”
Samtiden
Jag tar del av olika slags information och lyssnar på samhällspoddar. Jag funderar på vilken riktning vi har. Framtiden, hur ser den ut? Konsumtionssamhället, hur vi är aktiva online, informationsflöden, filterbubblor, åsiktskorridorer, polarisering av samhället…alla de här sakerna funderar jag på. Jag är inte alls förvånad över stämningen vi har just nu. När en hela tiden blir skrämd så blir en hatisk. Vi är inte utbildade i de här verktygen, det finns ingen skola som utbildat oss i det här, vi har bara de här “godispåsarna” men vi vet inte vad vi ska göra med dem. Därför har vi som vuxna det största ansvaret att granska och vara kritiska i vårt möte med informationen.
Jag vill ha en trygg plats att arbeta på, det är en grundsten för mitt arbete. Att kunna jobba själv, och inte behöva behaga andra. Det skapar en frihet i processen.
Anna Rokka har fått bidrag av Konstsamfundet.