Där vetenskapens verktyg sinar, tar konsten vid.
Fern Orchestra är konst- och vetenskapskollektivet som kombinerar scenkonst och forskningsdata på ett nydanande sätt. I deras verk kan åskådaren spela på växter eller ta del av en ljudvärld komponerad av Östersjön. Trots att verken behandlar de yttersta frågorna om människans överlevnad, präglas gruppens arbete av glädje och en lekfull nyfikenhet inför det okända.
Spela på växter
Tanken på en växtorkester grodde fram då ljusdesignern Vespa Laine bodde i Houtskär. Det fysiska avståndet till andra kulturaktörer fick henne att fundera på vad hon kunde göra på egen hand med ljus. Hon kom fram till att fotosyntes är ljusets uppgift och samtidigt förutsättningen för allt liv på jorden.
– Jag hittade en misslyckad flaskträdgård som jag hade slängt ut. I den slutna flaskan hade en ormbunke börjat växa, det var obegripligt för mig. Samtidigt hade jag en yuccapalm på arbetsbordet och jag tänkte på vad den skulle säga till mig om den kunde tala. Jag tog kontakt med ljuddesignern Markus Heino som hjälpte mig att rigga upp ett ljudsystem som förvandlade växtens funktioner till ljud. I början var det jag och 12 grönväxter, nu är vi 10 personer i gruppen.
Första föreställningen hette Arboretum (2017), ett verk där Fern Orchestra för första gången spelade på grönväxter genom sensorer som hade fästs vid växterna. Sensorerna mäter växternas vitala funktioner och tolkar växternas reaktioner på mänsklig beröring. Mätresultatet omvandlas sedan till ljudvågor, musik. Även publiken har haft möjlighet att spela på växterna och förundras över hur olika växterna ljuder beroende på vem som rör vid dem.
Vår konstnärliga process är ett famlande i mörkret efter någonting okänt.
Medlemmarna i Fern Orchestra representerar olika professionella fack, bland annat ljus- och ljuddesign, cirkus, danskonst, teater, grafisk design, kostymdesign och marknadsföring. Verken skapas kollektivt, med en medveten strävan att utmana det konventionella sättet att bygga upp en scenproduktion. Det ger en frihet i skapandet att inte utgå från en given ram, såsom en färdig text, utan att till exempel designa ljussättningen först, säger Vespa Laine. Att arbeta med andra levande arter såsom alger och växter ger möjlighet att skapa konstnärliga uttryck utan färdiga modeller.
Vår konstnärliga process är ett famlande i mörkret efter någonting okänt. Jag tänker att våra verk föds i skrymslen och vrår, i en armhåla någonstans. Idéer uppstår oplanerat i möten och informella samtal, de kan födas när vi sitter 12 timmar på ett tåg, eller på puben, var som helst. Vår algföreställning föddes ur en galen idé om att ta någonting som är mikroskopiskt litet och blåsa upp det till en stor produktion.
Marinbiologen Conny Sjöqvist kom med i Fern Orchestras verksamhet år 2018.
– Min roll i orkestern är att prata om min forskning. Vi träffas och pratar om Östersjön, alger, livet. Professionellt har jag vuxit upp i en helt annan kontext, med ett helt annat sätt att jobba, konstaterar han.
Den konstnärliga processen beskriver han som sökande och experimentell, medan det vetenskapliga arbetssättet är mer strukturerat och strategiskt med klarare definierade förväntningar på slutresultatet. Ett kreativt tänkande och öppenhet till problemlösande krävs ändå i båda arbetena.
Fakta vs. sanning
För Conny Sjöqvist har arbetet med Fern Orchestra gett insikter om att fakta inte är lika med sanning och att konsten arbetar på andra premisser än vetenskapen:
– Vi har all faktakunskap om miljön och vi vet vad som borde göras, men fakta är inte det samma som sanning för en människa. Via Fern Orchestra har jag insett att man måste gå via känslorna för att kunskapen ska nå fram. Det är där konsten kommer in, med verktyg som vetenskapen saknar.
Att kombinera vetenskap och konst innebär positiva kollisioner i obekanta landskap, konstaterar Vespa Laine. Samarbetet med Sjöqvist beskriver hon som avgörande för Fern Orchestra.
Vi är vana att betrakta växter och andra djurarter från ett nyttoperspektiv, uppifrån ner.
Fern Orchestras verksamhet är helt beroende av bidrag, eftersom Fern Orchestra fungerar som en arbetsgrupp utanför de institutionella teatrarna. Alla i Fern Orchestra får betalt för sitt arbete enligt gällande kollektivavtal och alla biljettintäkter doneras till naturskydd. Åskådaren får själv bestämma hur mycket hen vill betala för biljetten. Hittills har 30 000 euro donerats till olika miljöorganisationer.
– Vi vill förstärka känslan att vi människor kan kollektivt bidra till en positiv förändring. Så många av oss bär på en konstant sorg över miljöförstörelse och artförlusten, se bara på reaktionerna över skandalen med flodpärlmusslorna i Kajana år 2024. Som individer kan vi inte göra mycket.
Vespa Laine talar om ”växtifikation” (kasvisaatio på finska), ett sätt att återuppta kontakten med andra arter och förstå människans roll i ekosystemet.
– Vi är vana att betrakta växter och andra djurarter från ett nyttoperspektiv, uppifrån ner. Det är inte så länge sedan vi alla bodde mitt i naturen, men i något skede förlorade vi relationen till de andra arterna. Om vi bara kunde inse att vi är en del av biodiversiteten och slopa nyttoperspektivet så skulle vår kollektiva livskvalitet förhöjas.
Hon ifrågasätter begrepp som skogsvård: skogen behöver enligt henne inte vårdas, det är bara människan som hittat på ett sådant begrepp för att rättfärdiga sitt utnyttjande av skogen för ekonomiska intressen.
Vi måste släppa ”det spelar ingen roll”-mentaliteten
alla fotosyntetiserande organismer är en förutsättning för att vi ska kunna leva.
– Skogsbruket har en stor inverkan på havens välbefinnande och ur ett forskarperspektiv bör Östersjön skyddas till varje pris. Vi måste släppa ”det spelar ingen roll”-mentaliteten och inse att all verksamhet orsakar entropi. Vi bör nu göra allt vi kan för att hejda den. Till exempel Konstsamfundet har inget behov av att hugga ner eller ”sköta” sina skogar, åtminstone inte ur ekonomisk synvinkel, anser Laine.
För biologen Conny Sjöqvist är alla fotosyntetiserande organismer en förutsättning för att vi ska kunna leva.
– Som forskare lär jag mig hur naturen fungerar, men också inom vetenskapsvärlden tittar vi på naturen neråt – vi vill lära oss förstå den för att kunna utnyttja den. Med det konstnärliga arbetet har min syn på naturen och växter ändrat.
Fern Orchestras nästa produktion MIMOSA tar avstamp i en existerande ekosystemprognos som förutspår att det inte finns någon fisk i Skärgårdshavet om 100 år. Produktionen vill väcka diskussion kring Skärgårdshavets framtid.
Fern Orchestra har fått bidrag av Konstsamfundet.