Foto: Cata Portin

Här får besökarna guidning på bland annat japanska, portugisiska och indonesiska

20.09.2024 Malin Wikström

Konstsamfundet, Amos Anderson, Amos Andersons Hem, Söderlångvik

Med hjälp av en ny digital plattform kan besökare på Söderlångvik och museet Amos Andersons Hem, se sig omkring och få information på ett helt nytt sätt. Det är det finlandssvenska start-up-bolaget Reveel som står bakom den interaktiva plattformen, som fungerar på nästan trettio språk.

Den som har besökt Söderlångvik i sommar har kanske lagt märke till QR-koderna som är utplacerade i form av klistermärken invid infotavlorna, med början från parkeringen. QR-koderna leder besökaren in till en digital plattform, som i sin tur leder besökaren runt på gården. Plattformen fungerar som ett komplement till infotavlorna och de tryckta papperskartorna och -broschyrerna. På det här sättet kan besökaren lätt få tillgång till basinformation, och dessutom på 28 olika språk. Plattformen är tillgänglig både som webbsida och som en app som besökaren kan ladda ned till sin egen telefon.

I slutet av sommaren utvidgades den digitala plattformen med ljud, alltså en guideröst som guidar besökaren på Parkstigen.

– Parkstigen går här i herrgårdsparken. Appen leder besökaren från en punkt till en annan. Ett rött streck dras upp på skärmen när du går, och visar rutten. När du rör dig, får du samtidigt ta del av information i text- eller ljudform, på det sättet blir det lätt att följa stigen. Jag tycker att den fungerar jättebra, säger Annika Jansson, vd på Söderlångvik.

På Söderlångvik vill man gärna ta i bruk ljudguiden också inne i museet.

– Nu har vi våra guider som guidar, och när det kommer större grupper är det bäst med levande guider. Men om du kommer ensam och vill gå runt i egen takt, är den digitala ljudguiden mycket bra.

Besökaren kan utvärdera plattformen efter användning, och hittills har feedbacken varit god på Söderlångvik.

– Besökarna har gett den digitala guiden vitsordet fem av fem, det har varit jättepositivt.

Den digitala plattformen ger också ett mervärde i form av tillgänglighet.

– Jag tänker att det här är ett komplement också för dem som inte ser så bra eller inte vill läsa. Jag tyckte i alla fall själv att det var ganska skönt att strosa runt i parken och lyssna.  I stället för att stå stilla och läsa, går du sakta vidare.

Också ur ett hållbarhetsperspektiv är den digitala plattformen ett bra komplement.



– Vi ser det här som ett sätt att förbättra besökarupplevelsen här på gården, och samtidigt vill vi vara hållbara. Jag hoppas att appen också minskar behovet av pappersbroschyrer, då kan vi trycka upp ett mindre antal av dem. Det är mer hållbart, men i fortsättningen ska vi ha båda två, pappersbroschyrerna kommer också att finnas kvar.

Kim Simonssons mossjättar har varit utställda på Glaspalatstorget i Helsingfors sedan i våras. Nästa vår flyttar jättarna till Örudden på Söderlångvik. När mossjättarna väl står på sina platser i skogen på Söderlångvik, ser Annika Jansson en möjlighet att använda den digitala guideboken också för dem.



– Då tycker jag absolut att där ska finnas en ljudberättelse, förutom infoskyltar. Förhoppningsvis kunde Kim Simonsson själv berätta om tanken bakom mossjättarna. Det här har vi inte ens planerat, men det är min fromma önskan att vi kunde utveckla något sådant.

Det finns flera anledningar till att Konstsamfundet började använda sig av startupbolaget Reveels plattform.

– Vi blev kontaktade av Reveels entusiastiska team, och det visade sig att en av de venture capital-fonder vi har placerat i, hade gjort en märkbar investering i Reveel. Det gav extra trovärdighet. Reveel har också riktigt bra referenser här i Helsingfors, säger vd Stefan Björkman.

En fördel är att Reveels team och Konstsamfundet kan samarbeta på ett djupare plan.

– Det har varit lätt för oss att samarbeta med Reveel. Det är en relativt liten organisation med mycket energi och kunnande, och vi har fått möjlighet att fördjupa oss mer i teknologin och appens möjligheter än vad vi hade kunnat, om vi bara skulle ha köpt en tjänst av någon internationell jätte. Närheten gör att vi själva också lär oss, vi är inte bara passiva användare av en app, säger Björkman.

Reveel har dessutom flera kunder i närheten som använder den digitala plattformen, bland annat Sveaborg, Helsingfors stad och Domkyrkan.

– Jag ser det som en fördel att de verkar ha fått ett ganska bra fotfäste här i Helsingfors. Det är viktigt för oss.

Stefan Björkman liknar samarbetet vid andra samarbeten som Konstsamfundet har.

– Den digitala plattformen är ett exempel, men det finns också andra. Vi på Konstsamfundet strävar efter att samarbeta med unga team som tänker framåt, på det sättet håller vi också oss ajour med olika saker.  
– Ett annat exempel är vårt samarbete med Helsinki International Film Festival, kring masterclasserna i film. Det är viktigt att man har sådana samarbetsparter som driver en framåt.

Idén till Reveel kläcktes av några finlandssvenska killar för fyra år sedan. Våren 2023 var plattformen färdig, så att den första kunden kunde börja använda den för eget bruk.

Reveels grundare Sebastian Mellblom och Robin Kanerva. Foto:Cata Portin

Robin Kanerva och Sebastian Mellblom är två av de fyra grundarna, Kanerva har det operativa ansvaret och Mellblom är vd.

– Reveel är en plattform där man kan digitalisera sin papperskarta och broschyr till olika språk för en liten månadskostnad, i stället för att bygga en egen produkt som kostar tiotusentals euro, säger Robin Kanerva.

Sebastian Mellblom påpekar att det inte handlar om att omvandla papperskartor till pdf-filer.

– Vi började fundera på varför det ännu finns så mycket papperskartor och pappersbroschyrer, trots att allt annat börjar vara digitalt. Och det visade sig att det bakomliggande problemet är att det är så dyrt att bygga egna digitala lösningar. Det kräver tid, investeringar, underhåll – det kräver helt enkelt mycket resurser från alla håll. Vi ville skapa en digital plattform som är interaktiv, och där du som kund kan uppdatera informationen enligt ditt behov.

Han ger som exempel ett litet skärgårdsmuseum som kanske inte har resurser att bygga egna digitala lösningar.

– Vi tänkte att vi kan demokratisera digitaliseringen. Om vi har plattan så kan vi upplösa den gamla prissättningsmodellen och komma bort från tanken på att det digitala är för dyrt.

Reveels tes är att digitalisering inte ska vara svårt. Kunderna kan vara allt från kyrkor och museer till hela städer. Mellblom och Kanerva talar om dem som “destinationer”.

– Idén är att systemet ska vara lättare att uppdatera än papperskartorna, annars har vi ingen business. Så tänker vi. För slutanvändaren ska det vara lättare och roligare att använda den digitala plattformen än papperskartorna, och detsamma gäller för destinationen. De ska kunna spara in på kostnader för papperskartor, och använda det här systemet som enligt oss är mycket mer modernt.  

På Söderlångvik talar den svenska rösten i appen finlandssvenska, något som var ett uttalat önskemål från Konstsamfundet. I praktiken betydde det att Sebastian Mellblom själv läste in texterna. Men i allmänhet görs både rösterna och översättningarna med hjälp av AI, och hittills har feedbacken varit positiv, trots att det kan finnas enstaka feluttal eller felaktiga översättningar.

– Oftast är besökaren bara positivt överraskad över att hitta information på sitt eget språk. Det finns också möjlighet att ge direkt feedback i den digitala portalen, till exempel angående översättningen, något som inte är möjligt då man har papperskartor eller infotavlor, säger Robin Kanerva.  

Han förklarar vad fördelarna med att ha en digital plattform är, när det gäller att utveckla kundupplevelsen för besökaren.
– Den data destinationen får ut av en papperskarta är hur många kartor du har beställt och ungefär hur många som har gått åt. Men du vet inte så mycket annat. Du vet inte hur besökarna har använt papperskartan, du vet inte hur länge de har använt den eller vilka saker de har kollat på där. Allt det här är sådana saker som vi kan mäta, utan att samla in persondata.  

Reveel samarbetar med ett tiotal museer, med kyrkor och sevärdheter, och har också större städer som kunder. Genom att se vad besökarna har läst eller varit mest intresserade av kan innehållet utvecklas och besökarupplevelsen förbättras.

– Som destination kan du se att de som valde att lyssna på appen på exempelvis japanska, tyckte att en viss grej var väldigt viktig. Då kan destinationen, till exempel ett museum, börja fundera på om de kanske borde ha mer information på japanska just vid det stället , säger Robin Kanerva.

Sebastian Mellblom poängterar att den digitala plattformen kan användas på olika sätt, av samma kund.

– Konstsamfundet kan betjäna sina kunder på ett visst sätt på Söderlångvik och på ett annat i Amos Andersons Hem. Det går att skräddarsy olika lösningar enligt destinationens behov, och det är uppdragsgivarna som fyller i innehållet. Det är vår teknologi, men vår partners produkt.

På museet Amos Andersons Hem, ser guideboken lite annorlunda ut än på Söderlångvik.
– I hemmuseet finns information om varje rum du befinner dig i. Om du är i matsalen får du information om matsalen, om konsten och möblerna, i det rummet. Vi vill göra det här flödet väldigt logiskt, men det är upp till varje destination att designa hur det ser ut, säger Sebastian Mellblom.

Samarbetet med Konstsamfundet är viktigt för Reveel.

– Det betyder jättemycket. Från och med det första mötet vi hade, kändes det som om vi ser en gemensam möjlighet. Det fanns visioner och redan från början kände vi att det här samarbetet kan skapa gemensamt värde för båda parter. På Söderlångvik kunde appen till exempel ge gården ny statistik på hur många internationella besökare de har. Det har definitivt blivit som ett partnerskap, istället för bara en köpare-säljare-relation. Det uppskattar jag hemskt mycket.

Läs också

Villa Lante i Rom Foto: Jani Laukkanen

13.11.2024

Nytt bildkonstresidens startar på Villa Lante i Rom

10.10.2024

Generation 2026 är en unik möjlighet – unga konstnär, ansök nu! 

En digital röst läser upp artiklar på Konstsamfundets hemsida.

28.08.2024

Amanda läser upp Konstsamfundets artiklar