“Amos Andersons orgel är en pärla i Helsingfors centrum”
Det är snart hundra år sedan Amos Andersons orgel byggdes och placerades i hans hem i centrala Helsingfors. Fortfarande är orgeln i gott skick, men den kräver att någon spelar på den – helst dagligen, säger organisten Jan Lehtola.
När man kommer upp till våning 5½ i den del av Amos Andersons Hem på Georgsgatan 27 där kapellet och orgeln finns, är stillheten påtaglig. Det känns nästan andäktigt – samtidigt som den pulserande staden finns alldeles utanför – den syns genom fönstret. Känslan blir ännu starkare när organisten Jan Lehtola sätter sig vid orgeln och börjar spela. Han väcker den gamla orgeln till liv. Den är, med sina änglamålningar av Henry Ericsson, ett genuint hantverk, ett konstverk och en historisk artefakt. Få människor känner i dagens läge till orgeln lika väl som organisten, kompositören och forskaren Jan Lehtola, som jobbar som universitetslektor i kyrkomusik vid Sibelius-Akademin.
– Den är unik för att vara en orgel i ett privat utrymme. Vi är i hemkapellet i Amos Andersons bostad i Helsingfors centrum. Orgeln har åtta stämmor och den är byggd av dåtidens mest betydande orgelfabrikör, med den bästa kunskap som fanns på den tiden. Och den yrkeskunskap de hade var verkligen otrolig.
Vad berättar orgeln om Amos Anderson?
– Den berättar ganska mycket. Att han var en underbar människa, enligt mig, eftersom han delade min förtjusning över instrumentet. Han var kulturmedveten, tyckte om orgelmusik och klassisk musik. Han var religiös, men kanske på ett lite annat sätt än den typiskt lutherska. Han orienterade sig mot katolicismen och cecilianismen. Han uppskattade konst, och det syns också i orgeln – han har kombinerat olika konstformer.
Amos Anderson tog under barndomen starkt intryck av orgelmusik och körsång i Kimito kyrka. Han musicerade också själv. Under sitt studieår i Göttingen i Tyskland bodde han hos en familj som hade ett piano, och under sin tid som kontorist vid sjöförsäkringsaktiebolaget Triton hyrde han ett piano. Det var den sakrala musiken som stod hans hjärta närmast, och han blev så småningom kunnig på området. På Söderlångvik gård finns än idag det orgelharmonium som han hade med sig från sitt barndomshem Brokärr.
Amos Anderson inrättade kapellet i sitt hem under 1920-talet, och lät den finländska orgelbyggaren Kangasalas orgelfabrik bygga orgeln. Planeringen av den inleddes troligen när Anderson den 22 oktober 1925 skickade ett dispositionsförslag och bad ingenjören och orgelbyggaren Matti Tulenheimo om en offert för att bygga orgeln. Förslaget hade kyrkomusikern och kompositören John Sundberg gjort. Orgelns historia finns bevarad i form av korrespondensen mellan Amos Anderson och Martti Tulenheimo, som finns i Kangasalas orgelfabriks arkiv. Fabriken var en av de första orgelfabrikerna i Finland, och den dominerande i branschen. Amos Anderson valde alltså att bygga en orgel, istället för att köpa den från utlandet, så som exempelvis Akseli Gallen Kallela gjorde. Han köpte en orgel i samband med sin resa till världsutställningen i Paris 1900.
Amos Andersons orgel invigdes med fest 1926, och under många middagar under 1920- och 30-talet bjöds det på orgelmusik och körsång hemma hos Anderson.
Att Amos Anderson var en inflytelserik man syns på orgeln som han lät bygga, säger Jan Lehtola.
– Den byggdes och färdigställdes på bara tre månader och det är en väldigt kort tid. Det är möjligt för att det var fabriksproduktion. Den är ett hantverk, men man producerade många exemplar av samma modell.
Orgeln fick nummer 337 i orgelfabrikens opusförteckning. Trämaterialet till orgelbygget levererades från Amos Andersons egen såg. Orgeln har sju självständiga stämmor och en transmissionsstämma. 1938 utförde Kangasalan urkutehdas ändringar i orgeln, också då var det John Sundberg som planerade dem. I ett brev till Martti Tulenheimo på Kangasalan Urkutehdas föreslog Sundberg att Flöte 8’ skulle göras om till Flöte’ 4, vilket också skedde. Bakom ändringen låg antagligen tidens anda – att smaken förändrades.
– Om man har pengar kan man göra sådana ändringar. Det var väldigt typiskt på 1930-talet att man ville ha en klarare klang i orglarna, säger Lehtola.
Amos Anderson dog 1961, och Amos Andersons konstmuseum invigdes 1965. Trots att det var ett konstmuseum bevarades två salar från Amos Andersons hem och också kapellet, som alla var öppna för allmänheten. Intendenten Kaj Martin började jobba på Amos Andersons konstmuseum 1986, och på den tiden var orgeln inte i bruk.
– Då fungerade inte orgeln längre, den var länge helt stum och fungerade som en prydnad. Det var inte tal om att den skulle fixas i skick.
Ingen bygger längre orglar så som de byggdes under den här tiden
2009 genomgick Amos Andersons orgel en grundlig restaurering, som utfördes av orgelbyggeriet Martti Porthan. Helsingin Sanomat skrev en konsertrecension från invigningen av orgeln https://www.hs.fi/kulttuuri/art-2000004677722.html.
– Det var uttryckligen på Jan Lehtolas initiativ som den renoverades. Därefter ordnades en rad konserter, och vi fick besked om att någon borde spela på orgeln dagligen. Det föll lite i glömska när vi började planera museet Amos Rex, säger Kaj Martin.
Han tillägger att orgeln har en ljuvlig klang, men att den, eftersom den är pneumatisk, har ett fragilt och känsligt system.
– Att den är pneumatisk betyder att orgeln har ventiler som öppnar och stänger sig, med lufttryck. Och det brukar ofta vara något rör, eller pipa som inte fungerar och som måste åtgärdas. Men eftersom vi har det här instrumentet på museet, är det vara naturligt att vi vill att det fungerar bra
Orgeln är en av fyra orglar i privat ägo som finns med på en skiva som Jan Lehtola spelat in. Där presenterar han fyra orglar som är betydande kulturhistoriska exempel från den finska orgelbyggnadens guldålder.https://alba.fi/tuote/urkujen-ja-urkutaiteen-historiaa-5-jugend-art-nouveau/Jan Lehtola bedömer att en sådan här orgel i dagens läge skulle kosta runt 250 000 euro. Men å andra sidan tillverkas sådana här orglar inte längre.
– Ingen bygger längre orglar så som de byggdes under den här tiden. De som byggde den här var proffs, och därför kunde de bygga den här typens orglar på löpande band. Ändå var de av hög kvalitet.
Han konstaterar att Amos Andersons orgel är i relativt gott skick.
– Den här är knappast använd särskilt mycket. När man tittar på bänken ser man att den knappt har några spår av användning, och den är inte heller målad. Maskineriet är i bra skick, men det är en pneumatisk orgel som kräver att man spelar på den – helst varje dag. Då hålls den stämd och i gott skick.
Nu planerar Konstsamfundet att orgeln ska genomgå service, och efter det finns planer på orgelrelaterat program, antingen i form av konserter eller i någon annan form. Gärna så att de som besöker Amos Andersons Hem kunde få njuta av instrumentet. Att det skulle finnas ett intresse för orgeln och orgelkonserter är Jan Lehtola övertygad om.
– Det här är en pärla i Helsingfors centrum, det finns inte särskilt många av den här typens orglar i privat bruk. Människor skulle säkert gärna komma förbi på sin söndagspromenad och njuta av en orgelkonsert.
