06.05.2024 Mary Gestrin

Amos Anderson, film, Konstsamfundet, Söderlångvik

De övriga runt bordet är skådespelare och regissörer från de fem nordiska länderna, och de ska under tre dagar dela erfarenheter, kunskap, frågor och utmaningar med varandra, under ledning av Alma.

– Jag har varit på massor av seminarier och workshops, men jag har aldrig tidigare haft den här rollen, och det kändes nervöst på förhand. Men jag kommer med en ödmjuk inställning; jag tänker dela med mig av det jag känner och tänker. Styrka kan handla om att vara sårbar, att försöka vara öppen och nyfiken på samma sätt som annars också nu när jag är i den här situationen, i en auktoritetsposition. För det som händer mellan människor är att vi börjar spegla varandra och då kanske andra också börjar dela med sig.

Masterclassen är ett samarbete mellan Konstsamfundet och Helsinki International FiIm Festival, som också har hållit i trådarna för de praktiska arrangemangen. Alma Pöysti själv har aktivt deltagit i planeringen, tillsammans med Marta Balaga, filmjournalist på amerikanska filmmagasinet Variety, och moderator under mästarkursen.
Almas önskemål från allra första början var att deltagarna på kursen skulle vara från olika yrkesgrupper kopplade till film; därför var ansökningsprocessen öppen både för skådespelare och regissörer. Intresset var överväldigande, närmare 200 sökande från hela Norden. En proffsjury valde ut deltagarna.

Alma bekräftar det som ansökningsmängden visade.

-Otroligt många kolleger och folk i branschen har kommit och sagt att ”oj vad jag skulle ha velat vara där”, och ”oj, vad fint att det ordnas”.
-Behovet är så stort, att ha ett neutralt, inte resultatinriktat rum, som inte går ut på att marknadsföra och sälja dig själv, utan där man verkligen kan koncentrera sig på sina konstnärliga strävanden.

Söderlångvik gård visar sig från sin allra vackraste sida. Vårsolen gassar, buskar och blad börjar skifta i grönt och havet glittrar. Gårdens karaktärsbyggnad har precis öppnat sina dörrar för säsongen. Liksom andra besökare får masterclassdeltarna en rundtur i museet, och en presentation av Amos Anderson, vars sommarresidens Söderlångvik ursprungligen var.

Alla deltagare är sprudlande entusiastiska redan efter den första förmiddagen tillsammans. Nitesh Anjaan, regissör från Danmark, formulerar sina förväntningar i ord:

– Det här känns viktigt. Det finns ögonblick i livet som man vet att man inte kommer att glömma, och det här är ett sådant.

En av anledningarna till att masterclassen arrangeras uttryckligen på Söderlångvik, är att Amos Anderson själv var filmintresserad. Han inredde en egen filmsalong i källarvåningen i karaktärsbyggnaden, och en del av masterclassen äger rum i det rummet. Men till största delen samlas gruppen ”ovan jord”, och diskuterar, lyssnar, går på promenader och gör övningar.

Finske Roderick Kabanga, är full av överord. 

-Det vi gör här överträffar mina förväntningar. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, utom att vi kommer att tala om många stora och viktiga frågor – och det har vi verkligen gjort. Och Alma är helt fantastisk, öppen och naturlig och generös.

Elisa Kujala är regissör och utvecklar som bäst både en långfilm och en dokumentär. Hon blev klar med sina filmstudier i Finland 2022, men bor i Sverige. Hon konstaterar att man sällan har möjlighet att dela erfarenheter med andra regissörer. 

-Redan under studietiden lämnas man ofta ganska ensam med sina frågor och utmaningar. När vi träffas är det ofta i en konkurrenssituation, och för mig är den här möjligheten att höra också om andras erfarenheter otroligt värdefull.

Också Kaya Pakaslahti är regissör. Hon tar en paus inför förberedelserna av inspelningarna av en komediserie för tv, som ska starta en vecka efter masterclassen. 

– Jag har ganska mycket på gång just nu men ville verkligen delta i masterclassen när en sådan en gång ordnas, så jag är jätteglad att jag rymdes med, säger hon.

– Det som är speciellt här är att här finns både skådespelare och regissörer, och hela idén är att vi ska mötas. I början kände jag att jag ville försvara regissörernas sätt att jobba. Men sedan har vi gjort otroligt intressanta övningar, bland annat en som handlar om blicken: att se andra å ena sidan, och att bli sedd, bli filmad, å andra sidan. Det vill säga att närma sig filmandet från dels regissörens, och dels skådespelarens, perspektiv. Alla fick prova på båda perspektiven, och i all sin enkelhet var det en otroligt effektiv övning, som gjorde lättare att förstå den andra gruppen, och dynamiken i gruppen ändrades. 

Alma Pöysti strålar när hon talar om gruppen.

-Det är viktigt att skådespelare och regissörer vet så mycket som möjligt om varandra, så att trösklarna blir så låga som möjligt, för vi vill ändå uppnå samma sak.

-Kommunikation är inte lätt och det är det det här handlar om, kommunikation och tillit. Alla konstnärliga processer handlar om det – hur man bygger tilliten, och vad som kan försvåra den. Sådana saker har vi pratat om här, och övat. 

-Det har varit en helt underbar atmosfär, stor spridning mellan deltagarna i ålder, ursprung, kön – och det har gjort att folk har varit hemskt öppna. Vi har kunnat prata från våra egna erfarenheter, som är helt olika. De folk har varit verkligt generösa och delat med sig av osäkerheter och rädslor och besvärligheter och utmaningar men också passion och vad det är som underbart med det vi gör.

Uttryckligen diversiteten i gruppen var en av de största styrkorna, säger Alma.
-Både gällande ålder och erfarenhet men också så mycket mer. T.ex. etnisk diversitet behöver vi jobba så jättejättemycket mer med, framförallt i Finland. Utvecklingen inom branschen går alldeles för långsamt, och de som inte råkar vara people of color måste engagera sig och verkligen pusha utvecklingen i rätt riktning.

– Det som jag älskar med det här yrket och som också var fint i den här gruppen, är att det är så generationsöverskridande. Vi lär oss alla av varandra hela tiden, det är inte bara de äldre som undervisar de yngre utan det är en ständig växelverkan hela tiden. Det är både kunskap och erfarenhet och hur du upplever världen och tiden vi lever i och nya perspektiv.

Det här var den första masterclassen, och den innebär starten på en ny form av återkommande stöd till filmbranschen.
Jakten på följande mästare är redan i full gång, och den intensifieras under filmfestivalen i Cannes i medlet av maj. Arrangörerna, både Helsinki International Film Festival och Konstsamfundet, är eniga om att experimentet var en hundraprocentig framgång.